Holländaren del II

Okej. Dags för en ny bekännelse. Bikt i blogg.

Det verkar som att jag och Holländaren sällskapar. Jag vet att det är väldigt tidigt att göra ett dylikt utlåtande eftersom att vi enbart har känt varandra i två veckor men... Vi ses dagligen på jobbet och även utanför jobbet. Vi lagar mat. Vi sover med varandra. Vi har planer tillsammans. Vi genomgår en intesiv "jag vill veta allt om dig"-inlärningsprocess utan dess like. Men framförallt mår jag väldigt bra. Det känns bra med mer substans i tillvaron i motsats till alla tomma och intetsägande fyllekvällar och all oro om X är verkligen är intresserad etcetera. Nu är vi båda två på samma frekvens och det känns ofantligt skönt att ha någon här (i den främmande staden) som bryr sig om mig och som faktiskt börjat betyda något för mig med. Ävenom detta enbart kommer att vara en ren tillfällighet med ett bestämt bäst-före-datum är det ändå mycket vackert och framförallt behagligt. Det gör mitt liv rikare på alla sätt och vis.

Och som en parentes kan jag även inflika att jag har både flick- och pojkkompisar. Är inte tjejen som isolererar sig med sin BF utan lever livet med vänner och ensam. Inget har ändrats på det sättet förutom att jag numera har middagssällskap och inte längre behöver frysa om fötterna under nätterna.

Publicerad 24.02.2017 kl. 19:51

Insikten

Hah, nu när jag äntligen lagt Nyårskillen bakom mig så byts mina tvångstankar ut med en annan person. Samma gamla tankebanor, däremot ett helt annat objekt. Chilla bruden! Nu slutar detta eviga ältande och analyserande fram- och tillbaka. Han kommer att höra av sig. Garanterat. Det kommer han att göra eftersom han vet att jag är en säker källa till sex och den krassa sanningen är den att vi alla måste få rulla runt i höet nu som då. Så inget att oroa sig över. 

Publicerad 19.02.2017 kl. 18:15

Sabotören

Han ÄR intresserad. Hur vet jag detta? Under lördagkvällen messade han mig om att det är rätt så tråkigt här...

Sen spelade vi "Random Questions" med varandra. Det vill säga ställde i tur och ordning olika frågor om varandra. Det märks så tydligt att han inte är någon douche. Jag menar han skulle hur bra som helst ha kunnat ställa frågor som gick under bältet. Ni vet genanta frågor om hur många man legat med och andra perversheter. Men han gjorde det inte. Istället var det på nivån vilken karaktär i "Friends" jag mest kan identifiera mig själv med (Ross!). 

Hursomhaver, nu är jag rädd att jag kommer att sabotera hela skiten eftersom jag blir så lätt för ivrig. Messade honom redan om vad han haft för sig idag. Tyvärr försöker jag vara väldigt ironisk i mina mess och har ingen aning om ifall det är uppskattat eller ej. Måste sluta vara så paranoid. Om det klickar, klickar det ju. Och det verkar definitivt inte som han lever ett hektiskt och intenstivt liv fylld med intriget och drama. Så ligger nog rätt högt upp i kurs. Och om inget annat, ses vi ju igen på kontoret imorgon. 

Publicerad 19.02.2017 kl. 17:37

Arbetsplatsromansen

Fick höra av en annan kollega att Holländaren satt och spanat in mig under hela kvällen på puben. Var obrydd eftersom jag hade roligt med tjejkompisarna från jobbet. Efter några pints flyttade vi över till hans bord och han bjöd mig på en Heineken (classy!).

Vi drog därefter vidare till en indie nattklubb och där dansade vi till Joy Division, The Smiths och Arctic Monkeys. Vid något skede blev vi ganska närgångna. Han höll om mig kring midjan då vi talade. Hörde aldrig vad han sa så vi fick stå väldigt, väldigt nära varandra. Så småningom lade jag in stöten. Hånglade upp honom. Inom en timme var vi hos honom. Han var helt otrolig. Vi låg i sked hela natten. Han undrade om jag behövde duscha innan jobbet. Erbjöd mig att ta med en banan som frukost. Så omtänksam och gosig. Under arbetsdagen chattade vi och han frågade hur jag mådde och så vidare. Vi får se. Förhoppningsvis ses vi mer.

Publicerad 17.02.2017 kl. 20:47

The Dutch

Det har börjat en ny kille på kontoret. Han är från Holland och är så inni helvete het! Krulligt hår och med glimten i ögat. Vi kan kalla honom för The Dutch. Vi bråkar och retas med varandra mest hela tiden. Jag tar kål på honom med mina quotes. Spammar honom på arbetsplatsens interna chat och är så otroligt glad över att han är så pass pepp på att hänga med på diverse pubrundor efter jobbet. Är detta möjligen inledningen på en ny het romans? Förhoppningsvis.

För att komma tillbaka till den bittra verkligheten och min krassa karaktär, så måste jag medge att mina tankar fortfarande kretsar kring Nyårskillen. Däremot Inte lika ofta. Jag kollade upp att jag messat med honom senast i lördags (!). Detta måste vara ett nytt rekord för mig. Ett nytt rekord i att vara otillgänglig och "ointresserad". Hatar dessa spel och sociala regler kring hur man ska vara. Ifall jag fick bestämma skulle vi prata i telefonen varje kväll och diskutera livets bitterljuva paradox. Tyvärr är det nog bäst för mig att enbart gå vidare. Även om jag fortfarande har planerat att posta honom ett vykort med en mycket gripande dikt om en månad eller så. För sådan är jag, den eviga romantikern. 

 

And tell me how could I let go
Since I caught a glimpse of your immense soul
You were dancing to northern soul
Just one glance, and well you know..

 

 

Publicerad 16.02.2017 kl. 20:06

Dinner

Idag ska jag på middag med en man. Eftersom det här är Irland blir jag givetvis bjuden. Nothing fancy though!
Publicerad 11.02.2017 kl. 14:29

Expatriate

Bott på den gröna ön i mindre än en vecka. Tindrar så inni helvete. Tydligen är flickor från Norden hård valuta här. Har varit ute med enbart en Irländare än så länge.

Det började med att jag föreslog att vi skulle gå på Poetry Slam. Vi gick till det majestätiska och slottslika utrymmet. Musiken var öronbedövande och det påminde mer om ett disco än en afton ägnad för dikten. Hade förväntat mig jazz, rödvin och en drös med intellektuella människor i polotröjor och sofistikerade brillor. Inget av detta fanns på plats. Efter en kvart gick det upp för oss båda två att vi i misstag gått på en danslektion som höll på att börja. Det var pinsamt men en väldigt effektiv isbrytare. Efter den incidenten kunde man definitivt slappna av och släppa all nervositet.

Sen drack vi vino på en elegant lounge och gick vidare till en traditionell pub. Det bästa här är att alla män är gentlemen. Det vill säga väluppfostrade och bjuder givetvis på allt under dejten. Det känns väldigt befriande och välkommet (sidnot: Nyårskillen är skyldig mig åtminstone två öl). Trodde inte det var en särskilt lyckad dejt eftersom jag pratade om serotonin, dopamin och andra signalsubstanser och klämde in ondöigt många nördiga Bob Dylan anekdoter. Men här och häpna - he wants more. Ibland (men mycket sällan) råkar min excentriska personlighet falla någon i smaken.

Publicerad 10.02.2017 kl. 22:13

Nya Månaden

Febern och rethostan har bytts ut mot en rinnande näsa. Dräglar i sömnen och mina lakan är svettdränkta. Borde bland annat diska, fortsätta flyttpacka och åka in till stan efter den största reseväskan som existerar på marknaden. Ska försöka ta mig samman och göra detta innan de breda massorna börjar röra sig efter kontorstid. 

Publicerad 01.02.2017 kl. 11:51

Amélie Poulain och Hälsan

Oh God! Samlade mina sista krafter för att släpa mig fram till kvartersapoteket. Fick en liten föreläsning av farmaceuten om hur de receptbelagda mediciner jag köpte fungerar kemiskt. Riktigt bra. Oftast är det ingen som bryr sig och ger inte ett skit över vad du ska göra med dessa piller. Denna tjej var helt fenomenal. Definitivt rätt kvinna på rätt plats.

Med tanke på mitt tidigare inlägg om #2017goals, har jag funderat mer på vad detta betyder konkret. Hälsa är rätt så enkelt. Istället för att köpa skumma karelska piroger vid K-Marketen bestämde jag mig för att köpa avocado, salladsmix, sojayoghurt och mango och mixa ihop det till en sjukt hälsosam smoothie. Tog cirka en minut och jag tror min kropp är mer nöjd med detta än den skulle ha varit med det läbbiga halvfabrikats alternativet. Detta borde ju även påverka min sinnesstämning positivt, eller hur? Body & Mind, en sund kropp i en sund själv och så vidare.

Vad det gäller målet om att sprida mer kärlek, tänkte jag förstås på Amélie från Montmartre! Ska göra små, konkreta handlingar under året. Skicka (oväntade) vykort till Nyårskillen (eftersom jag bryr mig om honom och eftersom han är en vacker själ), husera familj och vänner som kommer och besöker mig, bjuda ut människor jag tycker om på bio (Trainspotting 2 - yes please!) och vara allmänt god. Sex, drugs & Rock 'n Roll är helt passé. Nu är det Peace, Love & Understanding som gäller istället. Har dessutom inga dolda agendor eller större syften med att vara allmänt god. Vill bara visa lite ljus i dessa dystra tider där individualismen och den starkes överlevnad regerar.

Publicerad 31.01.2017 kl. 20:41

Året 2017

 

Egentligen tror jag inte särskilt mycket på nyårslöften. Det finns ingen här i världen jag behöver lova något åt. Är inte skyldig någon något. Däremot finns det givetvis en rödtråd eller ett tema som jag hoppas kommer bli mer framträdande år 2017. 

- Vill sprida mer kärlek ❤

Att låna ut böcker till killar jag tycker är vackra. Finnas där för mina vänner. Fortsätta peppa. Kramas.  Vila huvudet i mammas famn. Berömma. Ge komplimanger. Stråla. 

- Satsa mer på mig själv

Gå med i en löpklubb. Ta itu med mina sömnproblem. Yoga regelbundet. Spendera mer tid ute i naturen. Läsa god litteratur. Se till att min vardag blir mer magisk och meningsfull. 

- Fortsätta hitta mig själv

Klä mig efter mitt humör. Inte fundera på saker för mycket. Bara gör med risken att bli nobbad.

- Mer äventyr

Yoga Ashram i Indien - ja! Festivaler. Konserter. Fester. Bjuda in fler människor i mitt liv.

Publicerad 31.01.2017 kl. 12:28

Nyårskillen del IV

Efter veckoslutets dekadens bestämde jag mig för att springa tre varv runt Tölöviken för att eventuellt svettas bort resterna av alkoholen och det dåliga samvetet som grämde inom mig. På kvällskvisten blev allt till misär. Det kändes som det brann innuti min torso, kunde varken andas eller sova eftersom hostan plågade mig. Nyårskillen gav mig en liten avskedspresent genom att smitta mig med sin påbörjade förkylning i fredags...

Sidenote: Jag gjorde det igen. FylleSMS:ade (terroriserade) honom i lördags eftersom jag ville ses så oerhört mycket. Han sa att han inte kunde eftersom han var helt däckad på gund av förkylningen. Well, nu vet jag exakt vad han pratar om. Detta är ingenting att leka med.

Publicerad 30.01.2017 kl. 17:54

Matematikern pt. II

Igår hade jag bestämt träff med Matematikern. Det var vår tredje date. Jag ville gå på vegemässan och frågade om han villa hänga med som sällskap. Han var helt med på den idén. Då jag steg upp hade jag århundradets baksmälla. Två dagars festande tog hårt på psyket och att spendera en hel dag med en relativt ny bekant lockade inte särskilt mycket.

Då vi kom fram till Suvilahti och såg kön till Vegemässan gav vi genast upp tanken. Inte en chans att jag skulle klara av att trängas med hundratals människor i ett trångt uttrymme i mitt fragila tillstånd. Så vi drog in til centrum istället. Drack en kaffekopp och besökte mitt favorit antikvariat. Drömdejten? Nja. 

Kände från första början att det här var helt fel tidpunkt. Efter många dagars "high on life"-känsla kom mitt "low". Då allt kvittar och nihilisten inuti mig får grepp om majoriteten av mina tankar. Ingenting intresserade eller lockade. Var det sämsta möjliga tänkbara sällskapet.  Vi drog sedan hem till honom. Såg en film som Clint Eastwood regisserat och vid åtta sa jag att det dags för mig att runda av. Gick hem. Kollade 1/4 Scorses Dylan dokumentär och tog en 1/2 sömntablett för att få åtminstone lite återhämtning. 

Mardrömmen är att de killar jag är intresserad av och finner vackra (såsom Nyårskillen, givetvis) skulle ha samma känsla om att sällskapet kvittar eftersom det är för mycket som pågår på insidan... Anyway, nu bryr jag mig inte längre. Tycker killkvoten har blivit rätt bra fylld denna vecka.

Publicerad 29.01.2017 kl. 12:40

Nyårskillen del III

Orsaken till varför jag ändrade åsikt om Nyårskillen morgonen efter vårt första möte var att jag där och då insåg att han tillhör ett gäng (som kan ringde och kallade ditt dagen efter). Han idealiserar ghettokulturen och en livsstil som kanske var cool då man var 15-år och såg upp till personer som Eminem, Snoop Doog och Dr Dre. 

Det känns som ett slöseri med Nyårskillens blyga och konstnärliga ådra att han så starkt vill accossiera sig med Thug Life och en massa omogna pojkar som får trygghet av varandras "tuffhet" (på ett destruktivt sätt).

Varför inte gå hela vägen med att vara en pojke som tycker om dikter, finsk melankolisk iskelmä, samhälleliga dokumentärer och att göra målningar av Berghälls kyrka? Det är unikt, karismatiskt och minst sagt attraktivt. 

Vi träffades i torsdags för en öl. Som blev kanske 5-6 stycken i slutändan och en natt som slutade hos honom. Inget fysiskt hände, vi bara sov med varandra långt in på nästa dags eftermiddag. Vi höll enbart om varandra och njöt av mänsklig värme och den där speciella närheten, då man hör och känner hur någon andas i ens nacke. Det blev förhoppningsvis sista gången vi sågs innan jag flyttar. Då jag kommer tillbaka, när det sen är, har han fortfarande mina utlånade böcker som jag vill få tillbaka.

Publicerad 28.01.2017 kl. 20:50

Finna sig i sitt öde

Skulle just pucliera ett inlägg där jag beskriver om hur det är dags för att resignera, avstå och ge upp. 

Frågade nämligen Nyårskillen om vi ska träffas senare ikväll. Han sa att han hade händerna fulla med jobb men att han skulle höra av sig när det börjar lätta.

Hörde inget och tänkte det är dags att ge upp. Well, nu hörde han av sig och sa vi kan gå ut och ta en öl. 

 

Publicerad 26.01.2017 kl. 20:22

Påringningen

Idag ska jag ringa Nyårskillen.

Fråga vad han gör och ifall vi kan hänga senare ikväll.

Ifall det skiter sig, har jag ändå min avskedsfest imorgon och sällskap hela veckoslutet. Så no biggie

Publicerad 26.01.2017 kl. 16:33